Min sambo har skadat sig. Rejält. Förmodligen har han råkat ut för samma skada som jag råkade ut för 2006; skadat korsband. Antingen är det främre korsbandet uttöjt, lite skadat eller helt av. På ett sätt hoppas jag att det är helt av, då han får göra en operation istället för att kämpa (och vänta) på att korsbanden ska dra ihop sig igen, vilket kan ta tid!

Han kommer och hämtar mig alldeles strax, så ska vi åka och äta middag på Max (jag bjuder för att han är skadad, känns gentlemanna-mässigt) och ska hålla honom sällskap på akuten. Vi tar med oss datorn, köper godis och ska kolla på Sherlock Holmes!


Bild

En bild på ett korsband som inte mår så bra! Jag hoppas inte att Antons är halvt av som på bilden, utan helt av... Hoppas att det går bra i vilket fall, och att det inte blir så lång väntan på sjukhuset.

Fruktansvärt irriterande bör tilläggas... Den närmsta tiden har jag förflyttat min dygnsrytm några timmar. Förut somnade jag mellan 22-23 vilket är en väldigt bra tid för mig. Men efter jag började läsa mangan Death Note över nätet ligger jag uppe och läser till mellan 03-05 om nätterna.
Det här skulle väl kunna gå an under sommarhalvåret, då det är ljust länge om dagarna, men nu under vintern blir det mörkt runt 15 och då har jag ju förlorat hela dagen om jag gör min morgonentré runt 13 om dagarna.



Och trots mot bättre vetande (och ett inlägg om detta) ligger jag och läser vidare. Jag har aldrig varit en människa med en vidare bra karaktär och självdisciplin vilket jag märkt bl.a. i skolan och med träning/kost, men att det skulle komma även till min sömn fanns inte ens på kartan i mina tankar!
Men vad göras när det är så spännande att mina lungor verkar krympa till en katts storlek och hjärtat skenar? När jag blir så berörd finns det inte mycket som kan stoppa min lästörst.

Jag tror nog alltid att jag har varit en bokmal, framförallt skönlitterärt med anknytning till fantasy och Japan, gärna sammanflätat i en och samma bok. Jag har ett avlägset minne om att jag har sskrivit detta förut, men Sagan om klanen Otori (trilogi) är sådana böcker som får mig att avskärma mig från den reella världen och gör så att jag nästan ser mig själv gå bredvid karaktärerna. Och ska jag berätta en liten hemlis? Ofta efter att jag läst en bok som berört mig och fått mig att känna mig delaktig på gränsen till schizofreni, drömmer jag om handlingen men att jag själv anlänt till platsen och försöker förhindra att exempelvis en favoritkarakktär blir mördad genom att berätta historiens gång för de "goda".

Jag vet att många uppfattar detta som nördigt, töntigt eller kanske t.o.m. galet, men efter att ha lärt känna några av människorna i min klass känner jag att jag uppskattar min töntighet mer och mer. Jag är lite corny, har alltid varit och jag tror att jag kommer att fortsätta vara det även i framtiden. Och att nästan varje dag få umgås med människor som accepterar mig för den jag är, och t.o.m. tycker om mig för den jag är, det är stort för mig. Ofta har jag försökt visa upp mig själv såsom jag tror att andra förväntar sig att jag ska vara. Hur jag ska klä mig, vad jag ska tycka, vad jag ska gilla, vem jag ska gilla. Ofta har jag inte ens reflekterat över varför jag gått med på det, dansat efter andras pipa istället för att skapa min egen melodi.

Nu spelar jag själv, efter mina egna noter och med ett ackompanjemang av nära och kära som inte försöker manipulera mig och använda mig i sina egna syften.

Det är värt mycket.

Det här inlägget skulle inte alls se ut såhär till en början, men konstigt nog bara flödade skrivar - och avslöjarglädjen ur mig. Kanske är julen?
Hursomhaver. Nu ska jag fortsätta läsa Death Note och slänga in en blöja under läppen.
Natt!

Jag och Anton blev medbjudna av Axels familj att följa med på förpremiär av Luftslottet som sprängdes . Jag har läst första boken i trilogin, Anton den första, andra och lite av tredje och vi hade lite delad uppfattning om vad vi tyckte om dem. Jag tyckte första boken var tråkig, och Anton tyckte de var skit bra.

Däremot har vi enat oss om att filmerna är galet bra. Jag har nu sett alla och Anton har sett första och tredje (däremot har han ju läst andra boken så han har inte missat något).

Den tredje och sista filmen var verkligen ingen besvikelse, lika bra som de andra två (fastän min favorit är Flickan som lekte med elden). Ni som inte har sett filmerna: gör det. Jag brukar alltid förespråka böckerna framför filmatiseringarna, men här måste jag nog säga att jag tycker filmerna är bättre.



Noomi Rapace är en så jävla bra skådis, samt att hon har ett så speciellt utseende! Skitcool brud.
Men visst är det så, vi relaterar alltid skådespelarna till karaktärerna de spelar, och får för oss att det är så de är i vanliga fall.
Jag menar, se på Hugh Grant. Han har mest spelat roller som den tafatta unga killen (Fyra bröllop och en begravning, Notting Hill) men när vi läser om hans vanor, som att köpa horor, köra rattfull och vara otrogen, då blir det en krock!

Det suger. Men jag får nog skylla mig själv, har inte ätit som jag borde idag! 2 ägg till frukost vid 11-tiden, sedan brie-ost och digestive-kex vid 15. Haha, så såg mitt matschema ut idag. Fy fan vilket slarv.

Vi var i alla fall i skolan idag, hade handledning med Silvia (vår underbara lärare). Har en mini-rapport som ska lämnas in om en vecka och har knappt börjat eftersom anvisningarna absolut inte är vad de borde vara! Men fick lite solstrålar i mörkret och kom igång lite. Skrev om genus och fick verkligen till det!

Anton kommer att komma hem snart, och då ska vi åka iväg till en djurbutik och handla kattsand och göra fint till de små änglarna. Ska även föra över en massa pengar till vårt gemensamma konto för att betala en hel del räkningar/hyra/avbetalning... Kul att ha eget, tråkigt att betala för det!

Tjabba tjena hallå!

Om 3 minuter kommer Ida och hämtar upp mig, så jag har lite brådis.

Vi har handledning idag, så vi ska hjälpa varandra med våra PM, ge lite tips och åsikter på hur det kan förbättras. Det ska bli ganska spännande!

Idag valde jag att ha röda läppar och naglar, även om det är vardag. Tycker att det är så snyggt!

Åkte iväg och köpte ingredienser till hamburgare tidigare, vi har ju haft det riktigt illa ställt ekonomiskt den här månaden men eftersom det är löning imorgon så tankade jag och åkte och handlade lite.

Så middagen blev hamburgare, en riktig hit hos Anton (som inte fick se någonting när jag lagade eftersom det skulle bli en överraskning). Efter middagen såg vi på film, American Pie: The Wedding. Jag har sett den en gång tidigare, men nu märkte jag att Oz saknades! Undra varför han inte var med... Han var ju också en del av gänget, det förstörde faktiskt filmen lite när jag upptäckte att den karaktären inte var med. Nåväl, de hade väl sina skäl förmodar jag!

Nu ska vi duscha och sen gå och lägga oss. Ha en trevlig kväll/natt!

2 timmars oavbruten städning. Och det var grovstädning (+finstädning);

¤  -  v i k t  t v ä t t e n
¤  -  p l o c k a t  u p p  a l l t  f r å n  g o l v e t  o c h  l a g t  d e t  p å  s i n a  r e s p e k t i v e  p l a t s e r
¤  -  b ä d d a t  s ä n g e n  (och mitt i kissade vår katt på Antons täcke, skitkatt. Det hade jag verkligen inte tid med)
¤  -  p l o c k a t  u r  o c h  i  d i s k m a s k i n e n  o c h  d i s k a t  d e t  s o m  i n t e  k a n  k ö r a s  i 
d i s k m a s k i n e n
¤  -  d a m m a t  a l l a  m ö r k a  y t o r
¤  -  r e n g j o r t  s p i s f l ä k t e n
¤  -  d a m m s u g i t
¤  -  t o r k a t  g o l v e t
¤  -  r e n g j o r t  h a n d f a t  o c h  t o a l e t t
¤  -  t ä n t  l j u s .  I n g e n  s t ä d n i n g  m e n  m y s f a k t o r  e f t e r  s t ä d n i n g

Måste säga att jag är stolt över mig själv! Dock har jag varken hunnit plugga eller duscha, men var ju tvungen att bli klar innan Anton kom hem, skulle bli en liten överraskning!

Nu är han hemma och vi ska fixa till middag, sen måste jag verkligen göra mitt plugg...




V i s s t  b l e v  d e t  f i n t ?

Nu är det dags! Filmen är slut och jag kan inte skjuta upp det längre... Storstädningen kallar på mig.
Filmen jag såg var i alla fall Bandidas, har sett den några ånger och den är verkligen jättebra tycker jag! Har ni inte sett den, gör det!



Ä ck l i g a  k a t t l å d a n .  H a r  i n g e n  k a t t s a n d ,  d ä r f ö r  d e n n a  s y n . . .

Som ni ser så har jag en hel del att göra, så nu är det dags att få tummen ur och sätta igång!

Godmorgon, godmorgon!

Idag har jag ett späckat schema (om jag kommer att följa det till punkt och pricka är inte säkert) men jag tror att jag vaknade för sent för att hinna med allt. Hmm. Såhär var det i alla fall tänkt att se ut:


P r o m e n e r a
D u s c h a
Ä t a  f r u k o s t
S t ä d a
P l u g g a
L a g a  m i d d a g
P l u g g a


Men promenaden måste strykas direkt... Klockan är kvart äver ett och jag kommer aldrig att hinna med det! Det är så grisigt här hemma att städningen nog kommer ta sin tid. Så nu kommer det nog mer se ut på detta vis:


Ä t a  f r u k o s t  +  s e  p å  f i l m  ( h e h e )
 S t ä d a
D u s c h a  ( b l i r  j u  s v e t t i g t  a v  a t t  s t ä d a ! )
P l u g g a
L a g a  m i d d a g
P l u g g a


Såådärja!
Då har dagen fått ett schema. Har kommit fram till att jag verkligen måste göra schema för mina dagar, så att jag kan bocka av det sedan. Annars ligger jag bara framför datorn och inte gör ett skit, vilket verkligen är slöseri med tid.

Skulle utan att tveka kunna sätta mig och skriva fruktansvärda (men vackra i allt det hemska) dikter just nu. Helst på engelska, av någon anledning. Och det värsta är att jag inte riktigt förstår varför?

Men ibland, speciellt under hösten, drabbas jag av depressioner. Ingenting vill fungera, alltid nära till gråten och livet känns bara... Onödigt? Är det rätt ord? Jag kan inte sätta ord på de känslor jag känner. Jag vet att jag inte är ensam om det här (se bara på statistiken på happy pills i Sverige idag) men självklart känns det alltid som om ingen har varit i samma sits, eller förstår mig.

Obotligt egocentrisk... Vi människor tror att ingen annan förstår en, att det bara är vi som har hamnat i den här sitsen och att det inte går att få stöd någonstans ifrån. Problematiserar man det blir det nästan skrattretande löjligt att tänka i de banorna, självklart har väl fler än jag känt att livet inte riktigt har någon mening? Att det inte går att plugga/arbeta för det känns SÅ inte värt det? Vad är det som gör mig unik i jämförelse med resten av den grå höst-depressions-massan?

Som sagt, jag tror att vi alla i grund och botten sätter oss själva i det främsta rummet. Förmodligen för att vi tror oss veta att ingen annan kan förstå oss. Och som jag tidigare skrev, stämmer det nog inte riktigt.

Jag har absolut ingen aning om var jag vill komma med det här inlägget, kände bara ett så fruktansvärt stor behov av att åtminstone försöka sätta ord på mina känslor. Är inte fullt nöjd, det känns som om något inte har kommit fram, som om tankarna är ett garnnystan och jag inte riktigt har hittat änden, utan har försökt börja dra ut tråd från mitten.

Men det är väl som det är.

Är hemma idag, sjuk. Avskyr det. Har ingen mat hemma heller, så magen skriker och kurrar. Finns en anledning: vi har inga pengar just nu. Men som tur är så är det löning på onsdag, så det ska nog gå bra.
Ska försöka göra lite skolarbete också men hittar inte motivationen till det.

Och dessutom har jag slut på snus...

Nej, nu blir jag lite less måste jag säga... Vi har sjukt mycket i skolan just nu, en genusuppgift som ska lämnas in 1 dec samt en minirapport med undersökning, metod, reslutat.... Också inne den 1 dec. Så har jag gått och blivit sjuk?!

Jag som har tränat så duktigt. K'nns verkligen inte rättvist. Ligger här med feber, ont i halsen samt i öronen och slemmig. Mys-pys-lördag? Verkligen inte. Men, som med det mesta, så är det inget jag kan styra över. Får sysselsätta mig med annat istället, har läst min manga-serie Demonöga Kyo, till Antons stora förtret. 29 delar har jag, och har läst nonstop.

MEN!! En solstråle i mörkret, jag har bestämt mig för att försöka skriva en bok. Vi får se hur det går, men det känns faktiskt väldigt kul. Min pappa har drabbats av leukemi, vilket har varit jobbigt för mig och familjen. Så för att bearbeta de känslor jag har rörande det (som ofta trycks ner för att jag inte orkar tänka på det) tänktej ag skriva om en tjej som drabbas av just leukemi. Förmodlingen kommer den inte att bli särskilt bra, men jag tror att det är ett bra sätt för mig att gå vidare!

Täntke visa lite bilder från inflyttningskalaset också, det var helt galet!


J a g  o c h  A n t o n

Ö ö h h . . . ?

E n  d e l  a v  e n  b i l d s e r i e ,  v i  h a d e  r ä t t  k u l  h ä r . . .

M i n  ä l s k a d e  " s v ä g e r s k a "  o c h  j a g  <3

F i n a  t j e j e r

Ä v e n  d e t t a  e n  d e l  a v  e n  b i l d s e r i e ,  a l l a  s t å r  f ö r s t  o c h  p o s a r f i n t ,  t i l l s 
L o v i s a  f a l l e r  o c h  a l l a  f l i p p a r  u r  i  a p g a r v !

Rktigt rolig kväll måste jag säga! Tack än en gång till alla som kom och gjorde kvällen så bra!

Ojojoj, bloggen har fått ligga på latsidan ett tag nu. Men helt plötsligt fick ett ofantligt sug för att blogga!

Jag har slutat på mitt fruktansvärda telefonförsäljarjobb, ovh börjat plugga till lärare. Ska bli lärare i engelska och musik på gymnasiet, känns verkligen jättekul! Dock är kursen rätt knepig, alla måste läsa något som heter allmänt utbildningsområde 1, som går tillbaka historiskt i hur skolan har utvecklats, vilka traditioner som har funnits och varför samt hur kommunikation sker mellan lärare ----- elever och vikten av kroppsspråk och tonläge m.m.
Just nu läser vi om barn och ungdomar i samhället, som är en riktigt svår kurs, men också väldigt intressant. Hur välfärden ser ut för barn och unga samt hur det påverkas av etnicitet, genus (kön) och social klass. Jag har valt att fokusera på arenan Marknad,m och då mode. Vad det finns för utbud för tjejer respektive killar och hur den sociala klassen man tillhör påverkar vilka kläder man har råd att köpa och hur det i sin tur påverkar populariteten i skolan. Om det finns ett samband, så vi ska göra lite undersökningar och så.

På det privata planet så är jag och min Anton fortfarande tillsammans, vi harn u också köpt en lägenhet (känns underbart att slippa slänga bort 7600 kr varje månad till en hyresrätt) och imorgon har vi en inflyttningsfest vilket kommer att bli galet med tanke på hur många som kommer och hur liten plats vi faktiskt har... (60kvm)

Vår älskade katt Coco har också fått en liten kompis, Bambam, och min boaorm Armani har fått lämna boet och bosätta sig hos en annan istället. Han fick tyvärr inte riktigt plats i den nya lägenheten.

Så det är ungefär såhär som mitt liv gestaltar sig just nu, och jag tror att min blogg kommer att ändra fokus på grund av det. Jag tränar dock mer nu än förut, då jag har lite mer flexibla tider än när jag jobbade, så det kommer bli ganska mycket tränings - och kostsnack samt hur det går i skolan och lite blandat sedan. Men jag tror att fokuset kommer att ligga på träningen, som en liten pepp till mig själv att inte ge upp!

Jag vet inte hur många som kollar in här, om det ens är några längre, men jag ska försöka blogga så frekvent jag kan.

See ya